Sunes Olssons föredrag den 24 mars

150324 Först vill jag tacka alla för ert intresse. Som jag sa trodde jag att det bara skulle finnas 6-7 personer i salen och att vi skulle kunna föra en diskussion i en liten grupp men så såg det verkligen inte ut. Själv blev jag imponerad över allas engagemang och intresse.

Jag  gick igenom några teman och jämförde mellan hur det var i Romarriket och på Cypern idag. De begrepp eller teman som togs upp var etik, korruption, avtal, konsekvenser och kvinnans ställning. Slående är att så mycket från romartiden finns kvar oförändrat. Naturligtvis undrar de flesta hur detta över huvud taget är möjligt och om det alls går att förändra kulturer.

Min ambition är inte att övertyga någon om någonting utan att öka intresset från var och en att tänka och samla information och att försöka bidra till ett helhetstänkande. Det jag berättar om är vad jag själv kommit fram till. Det mesta går att verifiera på internet och naturligtvis i tidningar och böcker. Om någon tycker att det jag säger är fel så går det bra att verifiera det.

När man pratar om kultur är det nästan omöjligt att inte komma in på det som händer i vårt eget land. I varje fall går mångas tankar dit. När man diskuterar invandring och integration i Sverige finns det uppfattningar om att man kan ta emot hur många invandrare som helst från främmande kulturer, utan att ha minsta aning om hur man ska integrera dem i det svenska samhället. En relativt liten grupp med starkt genomslag i debatten anser att det viktiga är att ta emot alla som behöver hjälp. Mindre viktigt är att få integrationen att fungera. Kunskapen om hur olika kulturer fungerar är låg. Svenskar utgår ofta från att alla tänker som de och kan inte förstå att man i andra kulturer inte gör det. De förstår ofta inte heller att en kultur ofta sitter som berget. Ofta säger svenskar att andra länder i Europa borde ta emot lika många flyktingar per capita som vi gör men det kan vara så att man i många länder är klokare än vi. De tar inte emot fler än de förmår integrera. Flyktingmottagningen borde inte handla om ett världsmästerskap om vem som kan ta emot flest utan om vem som kan integrera de som kommer bäst!

En sak som diskuteras för lite är, varför Sverige tar emot så många invandrare. En orsak är naturligtvis humanitära skäl men en annan underliggande orsak som sällan berörs är att vi behöver fler människor för att klara kommande pensionsavgångar. Precis som i många andra länder är vår befolkningsfördelning skev. Det finns även flera orsaker som inte diskuteras särskilt mycket.

På senare år har en mängd angreppssätt införts i det svenska samhället, som inte fungerar beroende på att förarbetet att utveckla angreppssätten inte varit professionellt. Man har alltså applicerat dåligt utprövade angreppssätt med oroväckande dåliga konsekvenser som följd inom flera områden tex inom arbetsförmedlingen och integrationsverket. Min personliga uppfattning är att den nya generationen politiker har en mycket dålig kunskap i om hur man utvecklar och kommunicerar fungerande angreppssätt. Redovisningen av tänkta angreppssätt slarvas över och ofta är det omöjligt för gemene man att förstå hur angreppssättet är tänkt att fungera. Dessutom är effekterna av angreppssätten dåligt utredda. Man strävar efter att slippa kritik och analys. Allt ska gå så snabbt, men vi vet med många års erfarenheter i bagaget att det inte fungerar. 

Ett sätt att hantera integrationsdebatten är att utgå från vilken kompetens de som invandrar har. En relativt liten andel är akademiker, läkare, tandläkare, sjuksköterskor och ingenjörer. De är naturligtvis mycket enklare att integrera i samhället än den mycket stora grupp illitterata muslimer som kommer. Man kan lite skämtsamt säga att hur vi ska integrera dem  är på försöksstadiet. Hur man ska integrera dem är det egentligen ingen som vet, men det finns flera lokala försök. Ett verktyg som finns vid kulturutveckling eller kulturanpassning är segmentering. Ett segment av de illitterata flyktingar som kommer hit kan engelska, ett annat segment kan endast en lokal afrikansk dialekt. Det är lättare att gå över till svenska från engelska än från t.ex arabiska. Språk är bara ett kriterium när man ska dela upp en grupp i segment. Det finns många andra. Segmenteringen gör att man lättare kan hantera kulturanpassningen. I Borlänge valde man ett segment med somaliska grabbar som gillade att spela bandy. Ur integrationssynpunkt blev det mycket lyckat! En intressant och spännande sak som händer är att döttrarna till invandrare i allmänhet uppnår mycket goda skolresultat. Mycket bättre än sina bröder och ofta bättre än ”svenska” grabbars skolresultat. Samtidigt börjar allt fler undra vad vi gör med grabbarna.  

En egenhet i den svenska kulturen är att det alltid i varje diskussion eller debatt finns personer som försöker tysta alla genom att hävda rasism och fördomar. Det brukar bidra till att debatten går under jorden och det har säkert bidragit till att utvecklingen av bra integrationsmetoder har fördröjts avsevärt.

Någon frågade om utvecklingen av världens kulturer. En tämligen komplicerad fråga men generellt kan sägas följande; a) Ju mindre korruption – desto mer kulturutveckling. b) Ju färre diktaturer desto mer kulturutveckling (men det finns undantag från det påståendet). c) Ju mer man satsar på kvinnornas möjligheter att tjäna pengar och få utbildning desto snabbare går den kulturella utvecklingen.

Det finns internationella organisationer av olika slag som sysslar med detta och flera av dem är framgångsrika när det gäller att utveckla fungerande metoder, angreppssätt eller vad man nu vill kalla det för. Medvetenheten är hög om att korruptionen måste bort för att utveckling ska komma igång. Vårt problem inom EU är att man  i vissa delar av Europa inte är så bra som man borde vara på att bekämpa korruption.  Gå in på www.transparency.org. Sök efter corruption perception index). Ett mycket bra exempel på hur man kan bekämpa korruption är Cypern. Regeringen och den s.k Trojkan samarbetar för att bli av med korruptionen och att göra Cypern till ett modernt samhälle utan korruption. Så här långt ser det bra ut. Detta är ju intressant för vi som bor här befinner oss just nu mitt i denna process. Så vitt jag vet är det som pågår på Cypern det enda exemplet på systematisk korruptionsbekämpning som finns.

Mitt i alltihop dök en fråga om den romerska rätten upp. Jag svarade då att även om romarna hade ett rättssystem , så var det starkt korrumperat. Jämför med det ryska rättssystemet. Läs gärna siten; http://varldenshistoria.se/civilisationer/romarna/den-romerska-ratten-var-genomrutten       

Till sist vill jag nämna lite om fördomar eller antaganden om vad som är möjligt och inte möjligt, om t.ex. vilka angreppssätt som kommer att fungera och vilka som inte kommer att fungera. De fördomsfulla har fasta åsikter om det, utan att vilja att åsikten prövas. Det är det som ligger i själva fördomens karaktär. De någorlunda fördomsfria försöker utsätta sin tankar och slutsatser för motsägelser genom att skärskåda anomalier d.v.s. sådant som motsäger det man tror är sant. Inget tycker jag är roligare än att skjuta sönder något jag trott på i många år, men som uppenbarligen inte håller.

Medlet för detta är en öppen diskussion där slutsatser och sakligheten kan prövas. Självklart behöver man input av information från olika håll för att komma framåt i den processen.  Ett intressant område där fördomar om angreppssätt har florerat är barnuppfostran. ”Fri barnuppfostran är det bästa både för barnen och samhället. Barn som lever utan regler och gränser utvecklas bäst”. Effekterna av detta har oftast visa sig vara förödande. Föräldrarna tappar greppet om barnen och skolsituationen för lärarna blir omöjlig att hantera. Angreppssättens effekter förbises ofta i diskussionen. Intressant är att fri uppfostran av pojkarna praktiserades i Romarriket och har även praktiserats i Grekland och på Cypern och görs så fortfarande. Effekterna av detta kan bl.a avläsas i antalet dödsfall och skador i trafiken bland unga pojkar i dessa länder.

Angreppssätt (method eller approach på engelska) är ett abstrakt begrepp som många verkar ha svårt för. Speciellt formuleringen av angreppssätt verkar kräva en hög grad av kompetens. (Jämför våra tidigare diskussioner om Paulus angreppssätt för att förhindra Jerusalems förstöring och att förändra Romarriket). Beskrivningar av angreppssätt ersätts ofta i den politiska debatten med slogans. Även begreppen segmentering och andelar verkar ställa till det för många.

/Sune O



29 Mar 2015
Go back to top