Reportage vin- och kulturresa 2 maj

 

Ett 40-tal resglada SviPare träffades vid Debenhamsparkering på morgonen den 2 maj för ytterligare en vin-o kulturresa. Vår numera i svenskkretsen välkände och omtyckte guide Ulla hälsade välkommen.

Färden gick ut genom Geroskipou och sedan upp i bergen vid Asprokremos vattenresavoar. Dammarna är i år bara till hälften fyllda pga den regnfattiga vintern. Vi åkte genom Diarizosdalen där det verkar som de flesta byarna var bebodda av turkcyprioter före 1974 års händelser. På vägen ligger Nelios Winery som är en liten familjeägd vingård. Det blev vårt första stopp. Vi fick en trevlig och informativ tur av anläggningen av ägaren varefter själva vinprovningen följde. Gården producerar endast ca 30.000 liter vin per år. Vissa viner fann behag bland deltagarna och handel avslutade besöket.

Vi besökte en liten kyrka som var uppkallad efter en flicka som smutsade ner sig med sot för att komma ifrån den efterhängsne friaren. Det vissade sig att sotet inte avskräckte uppvaktaren och flickan fick ta sin tillflykt till den plats där kyrkan nu ligger. En gång genom berget öppnade sig och flickan kunde fly. Efter detta under byggdes kyrkan som heter något som resereportern har glömt. Dagen efter vi var där skulle hennes dag firas och de cypriotiska ”knallarna” hade redan satt upp sina stånd varvid ny kommers uppstod med utflyktsdeltagarna. Imponerande på platsen var också ett 800 år gammalt plantanträd. Verkligen storstilat.

Vi åkte vidare till Aiya Mavri Winery i Koilani där vi träffade på föreståndaren som berättade om stället genom Ulla. Han var glad i själva vinprovandet och deltog idogt vilket han gjorde 363 dagar om året! Denna vingård var större och producerade ca 70.000 liter per år. Deras stjärnprodukt heter Mosxatos och är ett sött vitt dessertvin gjort på muscatdruvan. Det var gott och även här tog inhandlande av drycker en stund.

Vi åt sedan lunch i byn Phini. En traditionell cypriotisk lunch med mycket nudlar som sköljdes ner med mer vin än vatten. Stämmningen var därför god när vi gick över gatan och besökte en liten butik med många olika slags örter samt örtteer. Utöver örterna fanns lavendelpåsar till underklädslådorna till försäljning. Även här blev kommersen livlig trots att åtminnstone en av de manliga deltagarna inte ville bli sedd levande i en örtte-affär. Kanske inte idag en direkt politiskt korrekt uppfattning! Världen hade nog varit en bättre plats om ALLA besökte örte-affärer.

Efter lunchen och örtteet var det dags för dagens fysiska ansträngning: Gå upp för en jättebacke. Som tur var låg museet vi skulle besöka halvvägs upp för backen så att en del av oss kunde pusta ut. Vid folklivsmuseet T. Pilavakis mötte oss Pilavakis själv. Han var en mycket glad och alert 90 man som stolt öppnade dörren till sitt livsverk. Han hälsade oss välkomna med ett stort leende och berättade att män som inte tycker om blommor, barn och kvinnor inte har ett hjärta. Nåja!

Museet är inrymt i en byggnad med sitt ursprung från 1500-talet och användes bland annat till att bränna stora och små lerkrukor. Många gamla verktyg fanns till beskådande. Intressant var också att höra Ulla berätta om hur nyförlösta mammor sattes i en av de stora krukorna och genomgick en typ av cypriotisk bastukur. Vi tog avsked av herr Pilavakis och fortsatte promenaden upp för backen till bussen för hemfärd.

Vi tackade Ulla och chauffören samt Maina o SviP för en förträfflig dag på Cypern.

 

 

 

 
6 May 2014
Go back to top